Pentagons ögon och öron i Norden.

Av Agneta Norberg, 2020
I styrelsen för Global Network Against Weapons and Nuclear Power in Space http://www.space4peace.org

Sverige och övriga nordiska landmassan har utvecklats till att bli en ofantlig strategisk plattform för USA/Natos krig mot Ryssland. Det handlar alltså inte enbart om de många stridsövningarna t.ex. Cold Response, Arctic Challenge Exercise, Aurora och den ofantliga stridsövningen Trident Juncture 2018 med 50 000 soldater, 130 stridsflyg, 70 stridsvagnar från 30 länder. Det handlar om de installationer som redan finns och som jag menar är en av förutsättningarna för USA/Natos krigföring i nordområdet.
2011 i januari inbjöds statsministrarna i Sverige, Norge, Finland, Danmark, Island men även de baltiska länderna Estland, Lettland och Litauen till London av premiärminister Cameron för att forma ett ”Mini-Nato”, som det informellt benämndes. Diskussionerna om detta utgick från Thorvald Stoltenbergs dokument, som gavs ut 2009. Thorvald Stoltenberg är far till nuvarande generalsekreteraren för NATO, Jens Stoltenberg, tidigare statsminister för Arbeiderpartiet i Norge. Senare samma år samlades denna skara statsministrar i Reykjavik på Island för att fortsätta diskussionerna om det nordiska samarbetet med Nato i norden. Även utrikesministrarna i de nordiska länderna inbjöds senare samma år till Oslo för överläggningar utifrån Thorvald Stoltenbergs dokument.
Att norra norden är strategiskt mycket viktigt för Nato blev ännu mera tydligt när krigsorganisationen förlade ett av sina möten på ögruppen Svalbard som är en officiellt demilitariserad zon, 2017. Att Svalbard skulle vara en demilitariserad zon, beslöts redan 1920, och undertecknades av Norge och Sovjetunionen och efterhand av över 50 länder.
Jag tänker här göra en översikt över de USA/Nato-installationer som finns i övriga nordiska länderna. Och jag inleder med Grönland som inte alltid räknas till Norden. Jag anser att det gör det eftersom Danmark är ansvarigt för Grönlands utrikespolitik.


Grönland – heter egentligen Kalaallit Nunaat.
Fram till så sent som 2009, var Grönland i praktiken en dansk koloni. USA såg det som oerhört viktigt att Grönlands utrikespolitik även i fortsättningen skulle vara i händerna på Nato-landet Danmark. USA hade oerhört viktiga militära installationer på Grönland. Ja, USA hade t.o.m placerat kärnvapen på denna stora ö. Idag är Grönland plattform för USAs strategiskt viktiga radaranläggningar på Thule-basen, nordvästra Grönland. Dessa radaranläggningar utgör en grundläggande komponent i USAs s.k. missilförsvar.


Island.
Island var med redan vid Natos bildande, 1949. USAs kärnvapenbas i Keflavik låg strategiskt till för bombning av Sovjetunionen. Enligt Richard Fieldhouses’ bok, Nuclear Battlefields, placerade USA ut 48 kärnvapenbomber på Keflavik. Basen stängdes efter murens fall och kärnvapnen fraktades bort. Idag diskuteras ifall Keflavik återigen ska bli en kärnvapenbas. Ska det åter bli ett av huvudkvarteren för USAs Atlantiska militärkommando och en startplatta för USAs olika typer av spionplan t.ex. AWACS (Air Borne Warning and Controlstations) alltså flygande kontroll- och avlyssningsstationer och SOSUS (Sound Surveillance Systems) och LORAN-C som innebär undervattenskablar för avlyssning av ryska ubåtar och fartyg. Det finns de som starkt misstänker att dessa installationer åter är i bruk idag och förbättras och byggs ut. Förutom detta är Island bas för flera av USAs radaranläggningar.


Norge.
Norge blev medlem i Nato 1949. Det som hände då liknar en kupp om man tar del av civilingenjören Kari Enholms bok, Bak Fasaden, 1987. Det var Arbeiderpartiet som hade makten när frågan om Nato-medlemskap diskuterades på landsmötet. Denna viktiga fråga fanns inte medtaget på dagordningen och debatten om Nato gick i ”lynetempo”, alltså i blixtens hastighet, enligt Kari Enholm. Bak fasaden handlar om hemlighållandet av USAs säkerhetspolitik i Norge. Beslutet blev att USA inte skulle få placera ut kärnvapen i fredstid på norsk mark. ”Avskräkning och beroligelse” var undertiteln i avtalet med USA. Norge utvecklades snabbt till ett osänkbart hangarfartyg för USAs olika typer av militära installationer, och för USAs krigföring mot dåvarande Sovjetunionen. Norska havet och kustområdet fick en stor strategisk betydelse för USAs kärnvapenbestyckade Polaris och Poseidon ubåtar. Idag patrullerar 2 av USAs 10 Trident-ubåtar i nordområdet och gömmer sig under isen i norra ishavet. Om en Trident avlossar hela sin last av kärnvapenmissiler kan hela norra halvklotet utraderas. Förutom detta har USA installerat COB-baser (Co-located Operation Bases) längs hela Norge, från Sola i söder, Rygge, Gardemoen, Flesland, Örlandet, Bardufoss, Andenes och Bodö. Där har USA placerar ut bränsle- och reservdelslager. Det är operationsbaser för samordnad krigföring och förhandslagring för USAs bombflygplan i en krigssituation. Idag har USA placerat ut soldater permanent i Nordnorge. Norge är plats för en ofantligt stor radaranläggning på yttersta spetsen av Nordnorge, endast 35 km från den ryska gränsen.
Major Einar Edvardssen hoppade av sin militära tjänstgöring i Bodö i norra Norge under 80-talet på grund av att USAs bombplan övade på att fälla kärnvapen i nordområdet. Han besökte Sverige och berättade hur rasande han blev. Han gick till pressen för att säga som det var. Han berättade, att han väntat i två timmar på radiostationen i Bodö för att bli intervjuad. Då kom en journalist ut till honom och meddelade att det inte kunde bli någon intervju. Det var inte massmedialt intressant.


Svalbard.
Rakt norrut från Norges fastland ligger ögruppen Svalbard som jag nämnt tidigare. Denna demilitariserade zon mellan Nato-landet Norge och Ryssland har undergått en dold förvandling på grund av att USA, med den norska regeringens godkännande, omvandlat ögruppen till en plattform för Svalsat som idag är plattform för ett stort antal radaranläggningar. USA använder satelliter i alla krig för underrättelseverksamhet, styrning av vapen, kommunikation och mycket annat. Journalisten, Bård Wormdal gav ut boken Satellittkrigen 2011. Där säger han bl.a: ”Norsk satellitverksamhet strider mot internationella traktater. USAs anläggningar på Svalbard (Svalsat) hade stor betydelse under USAs krig i Libyen. Detta strider mot Svalbardtraktaten.” För att visa på Svalsats stora betydelse för USAs krigföring runt om i världen förlade Nato ett av sina möten på Svalbard. Detta var självklart en oerhörd provokation mot Ryssland.


Esrange, Sverige.
Sverige har, i jämförelse med andra länder, en imponerande rymdteknologisk industri och spelar en central roll i ESA (European Space Agency) vars huvudkontor ligger i Darmstadt, Tyskland. I norra Sverige ligger Esrange (European Space and sounding rocket RANGE), världens största nedladdningsstation för data från satelliter, ett par mil utanför Kiruna. Idag kontrollerar Svenska Rymdbolaget 24 satelliter från denna station. Det betyder 92 satellitpassager var 24:e timme. Svenska Rymdbolaget har gjort ett avtal med US Corporation Universal Space Net. Det kallas Priora Net. Esrange som på samma sätt som ESA och Galileo presenterats som ett helt civilt projekt, har ett nära samarbete med det stora militära rymdcentret Vandenberg Air Force Base i Kalifornien, USA. Enligt Bruce Gagnon och Loring Wirbel, båda experter i rymdfrågor, är alla civila program en täckmantel för stora militära satellitprogram för spionage. När Bruce Gagnon var i Kiruna och föreläste var det en ung kvinna i publiken som efter att hon lyssnat på Bruce sa.”Nu förstår jag bättre vad det handlar om. Jag gjorde min prao när jag gick på rymdgymnasiet på Esrange förra året. När jag frågade varför de bara laddade ner bilder över Ryssland och skickade till USA fick jag inget bra svar.” Nyligen fick Esrange ett antal miljoner för fortsatt utbyggnad. Bl.a har uppskjutning av minisatelliter nämnts som ett av skälen för denna satsning. Jag misstänker starkt att det finns planer på att dessa minisatelliter ska sändas upp för att skada eller helt förstöra de ryska och kinesiska satelliterna. Ångströmlaboratorierna i Uppsala har konstruerat dessa satelliter och reste till Pentagon 2005 för att demonstrera dem. Svenska Rymdbolaget samarbetar globalt i rymdfrågor med USA, Sydkorea, Indien, Taiwan och Israel.


Galileo.
I december 2010 invigdes ”Galileo” i Kiruna. Det presenterades på webben så här i en utländsk tidning: ”Idag såg vi invigningen av en avlägsen plats i norr som ingår i det globala nätverket av markstationer. Galileo i Kiruna kommer att spela en oerhört viktig roll i kommunikationen med satelliter i det europeiska globala nätverkssystemet.” Officiellt beskrevs det som enbart en civil anläggning men från allra första början har det varit för militärt bruk. Galileo erbjuder PRS (Public Restricted Signals) för militärt bruk för att guida bomber och robotar mot målen. Men för att ”sälja” projektet till allmänheten sades det alltså vara enbart ett civilt projekt. Europa formar sitt eget militära navigationssystem för att slippa vara beroende av USAs GPS-system. Men USA har ställt stränga villkor som begränsar användningen. Galileo kommer att bli ett mycket viktigt redskap i framtida krig. Den andra liknande stationen ligger i Kourou i Franska Guyana, nära ekvatorn.


Cyberkrigföring.
Den svenska allmänheten blev bekant med NSA (National Security Agency, USA) genom Edward Snowden när han hoppade av sitt arbete och sökte asyl i Moskva. Han hade nämligen arbetat för NSA under många år. Han avslöjade för pressen att han arbetat med massavlyssning och spioneri. Han blev intervjuad av två svenska journalister i ett stort särtryck som Dagens Nyheter gav ut. Jag läste med stort intresse och mejlade därefter till de båda journalisterna och påpekade det märkliga i att de inte intervjuat en person som väl känner till Sveriges del i avlyssning . Något om Sveriges roll fanns nämligen inte med i intervjun. Jag frågade varför. Jag fick aldrig något svar på mitt mejl. Det finns dock en svensk som är kunnig, nämligen Mark Klamberg, som har skrivit en hel del om FRA (Försvarets RadioAnstalt) i Sverige, NSAs motsvarighet. Han hävdade att Sverige låg på tredje plats i världen när det gäller avlyssning. FRAs viktiga upgift är att avlyssna de ryska kablarna för vidarebefordran till NSA i Fort Meade, Maryland, USA.
En svensk delegation från FRA var 2013 inbjuden till NSA på ett tredagars hemligt möte i Fort Meade, USA. General Keith B. Alexander, NSAs verkställande direktör, välkomnade Ingvar Åkesson, chef för FRA och fem andra ur FRAs stab. Skälet till inbjudan var att diskutera Sveriges allt mer ökande betydelse för NSA. Men egentligen var detta inte något nytt. Trots den svenska neutraliteten hade Sverige byggt upp nära relationer med USA redan under 40-talet. Sverige hade varit djupt involverat i det kalla krigets spionage. Svenskarna var mycket populära inom NSAs ledning eftersom de var tekniskt mycket kunniga. Förutom installationerna på Lovön utanför Stockholm använde FRA den svenska ambassaden i Helsingfors för att avlyssna Sovjetunionens militära och diplomatiska kommunikationer. Utrustningen de använde sig av hade de fått av NSA. Svenskarna var även skickliga i att bryta diplomatiska koder hos flera länder. 2008 när Sverige hade en borgerlig regering med Carl Bildt i spetsen, fick FRA ännu mer makt. De fick då tillåtelse att suga upp alla kommunikationer som gick via fiberoptiska nätverket in och ut ur Sverige, inklusive e-post, textmeddelanden, telefonsamtal. 80% av de ryska kabelbaserade kommunikationerna går genom Sverige. Det är alltså helt lagligt för Sverige att följa det ryska kommunikationsflödet som går via kablar på havsbotten. FRA började dela informationen med NSA 2011. Dessa avlyssningsobjekt var högpriorieterade ryska mål, politiska och militära ledares kommunikationer m.m.
Edward Snowden sade i ett tal i EU parlamentet i mars 2014: ”När det gäller massavlyssning är skillnaden mellan FRA och NSA endast en fråga om hur mycket manskap och pengar som är inblandade.” Den svenska socialdemokratiska regeringen har medgett att Sverige genomför en offensiv cyberkrigföring och att det pågår ett intensivt samarbete mellan Sverige och USA. Det finns två viktiga satellitkommunikationscentraler i Sverige: Lerkil söder om Göteborg, och Lovön i Mälaren. Jag träffade Duncan Campbell, avlyssningsexpert vid BBC, som berättade att Lerkil söder om Göteborg, var en tredje part till ”The big Five” avlyssningsgiganterna: Australien, Kanada, Nya Zealand, Storbritannien och USA. Lerkil avlyssnar alltså, och utan auktoritet kopierar och analyserar, konfidentiella privata och affärskommunikationer som sänds via otaliga privata internationella telekommunikationssatelliter. Data som avlyssnas i Lerkil sänds till GCHQ i Storbritannien och NSA i USA, som en del av ”Sigint Exchange Agreement”.


Stratcom.
Den 1 september 2014 antog Nato det strategiska kommunikationscentret (Stratcom) som en militär enhet inom Nato. Detta centrum är baserat i Riga och har till uppgift att förbättra den strategiska kommunikationsförmågan inom Natoalliansen: Stratcom kommer att operera som ett centrum för debatt och expertis inom olika Stratcom-discipliner. När centret invigdes var John McCain senator i USA (han dog nyligen), inbjuden. De länder som är intresserade av att utnyttja detta center är Estland, Lettland, Litauen, Polen, Tyskland, Storbritannien, Italien, Nederländerna, Finland, USA och numera även Sverige.

= = = = =

Journalisten Britta Ring gjorde en kommentar i Flamman 18 januari 2017 som jag här avslutar mitt inlägg med: ”Försvarsminister Hultquist har anslutit MSB (Myndigheten för Samhällsskydd och beredskap) till Natos propagandacentral Stratcom i Riga.”
Därmed är Natos/USAs propaganda rådande sanning i de officiella Sverige och MSB skickar medarbetare för utbildning till Fort Bragg, USA, som är USAs centrum för psykologisk krigföring.
”Sverige ska öka sin närvaro i Natos militära och civila strukturer som är relevanta för Sverige” säger regeringen. SVT besökte anläggningen i början av 2016 och hade inga invändningar. Inte en enda besvärande fråga … med stora svepande, obevisade påståenden, insinuationer och stämplingar av alla kritiker av NATOs/ Stratcoms verklighetsbild, som redskap för rysk propaganda, sätter de ramarna för vad som är tillåtet att uttala som sin åsikt i dagens svenska offentlighet.”

Idag kallas detta ”Putinism” – och Britta Ring påminner om att det liknar den McCartyism som vi minns med förfäran från 50-talet. Men skillnaden att idag har vi en helt annan mediesituation, en elektronisk datoriserad krigföring, som vi måste se och på alla sätt värja oss emot.

(C) Agneta Norberg, 2020

En reaktion till “Pentagons ögon och öron i Norden.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s